Jag är inte den som sitter bänkad framför schlagerfestivaler
och röstar för brinnande livet på mina favoriter.
Inte alls, snarare tvärt om.

MEN. jag såg Salem al fakir på en sån där deltävling och blev kär.
Idag läser jag tidningen om Anna Bergendahls(?) "fiasko".
Så då undrar ju jag förstås - varför skickade vi inte lockhåret
med sitt piano istället?

Jaja, vi får inte vara med i finalen men jag gråter inte för det.
Jag tycker inte direkt det är konstigt att vi inte gick vidare heller,
varje gång låten spelas på radio ryser jag ungerfär lika mycket
som när folk inte kan äta anständigt med kniv och gaffel.
Ni vet när det skär igenom hela kroppen.. av obehag.
Det kanske var att ta i, men allvarligt.. Jag gillar den inte.

Lockhårets text passade iaf fint på fröken Converse igår

"I was aiming for the sky, ended up flat on the ground"