Allvarligt talat.. visst kan man kanske överdriva emellanåt..
men visst tusan känner man hur oron kommer smygande
när en person man hör av varje dag helt plötsligt inte går att nå?

Jag brukar vara ganska lugn och sansad och oroar mig inte i
onödan så att säga.. Men just nu känner jag fan att oron biter
tag i mig och jag har fett svårt att släppa skiten..
Hjälplöst värre sitter man här och bara är. what to do liksom..

I morgon är det höstmarknad i stora Dorotea, det verkar faktiskt
som att den är ganska bra planerad och kan nog vara ganska trevligt att
spana runt lite.. bara för att ungefär. yehey.

God natt folks,

sh