Jag har planetens sämsta humör idag, jag svär.
Jag har skrikande, grinande kids omkring mig och
egentligen vill man bara ta tag i ungens små fula öron
och drämma ut den genom fönstret..
varför måste ungar hänga på arbetsplatser?!

Den enda grymma lösningen på "problemet" jag kunde
komma på var något så simpelt som att
traska fram till snorisen och nypa den på nästippen.
Då kanske mamman inte vågar sig hit igen.

Efter att jag öst ur mig min avsky mot barnet på andra sidan
väggen och talat om min brillianta idé för att sedan traska
iväg på rökpaus med min rökande kollega... ser jag att
denna unge jag svurit åt faktikst tilhör min andra kollega som
sitter ungefär rygg i rygg med mig. 

Grattis Sofi, du har lyckats.

Sh