Serudiabakelser och svartvinbär
Vi lyssnade på en författare vid namn Christina Falkengård.
Hon har skrivit en bok om underliga namn, tex Serudia.
"En bok om folk som inte heter som andra"
På plats fanns lite hedersgäster. Bla den yngsta Serudian.
Görans konditori hade oxå bakat Serudiabakelser.
Min morfars mormor hette Serudia och finns på bild på
bokens baksida. Den yngsta Serudian finns på omslaget
och "hennes" blogg hittar ni här
Serudiabakelse. Jag avstod. Men jag antar att den var god.
Ingen rynkade uppenbart på näsan i alla fall.
Jag, mor och moster hälsade oxå på hos mormor och morfar under lördan.
Där hade man plockat svartvinbär.
Coda och Ebba fick en liten skål med korv och vi andra kaffe och blåbärskaka.
Så man törs nog påstå att vi alla var nöjda och glada. Hund som människa.
Ebba
vilken söt hund :)
vilka mysiga bilder :D
Jasså "Urserudian" är även en släkting till dig?! Kul. Det är visst mannens morfars mamma - men i mina ögon bevisar det bara en sak - inlandets inavel och det faktum att alla är släkt med alla hi, hi Tur du gått över länsgränsen ;-) Å sovrummet kommer att bli kanon, lite färg trollar bort bastukänslan i ett nafs, visst får vi se det färdiginrett med?!
svar nejmen eller hur! lovar att jag ska hamstra plast-29-kronorslampor på IKEA så fort dom kommit in igen ;)
Hihi, ballt! Varför har jag inte fått veta detta? Då kanske man får döpa nästa hund till Serudia, Elis är ju döpt efter mormor! :D
Sur-Ebba ser ju nästan glad ut på bilden till och med!
Hi hi, Svante får alltid en skål med korv när vi åker hem till svärmor.
så underbart att alla blev bemötta med det som passade dem bäst ;)
Ha en skön dag! Kramis