Ständigt utvilad?
Jag kan ärligt erkänna att jag aldrig riktigt förstått
det här med att alla folk heeela tiden tjatar om att man
"måste vila och vara ledig innan förlossningen"
Jag har inte förstått hur fasen det är tänkt.
Man kan inte lagra energi så det spelar väl ingen jäkla
roll hur mycket jag vilar. Den kan ju starta precis när som!
Så min tanke har då varit att det kanske är så att man ska
vila precis hela tiden så man inte riskerar att den sätter igång
precis den dagen/natten när man bakade bullar i 6h och tokstädade
hela huset och inte fått sova på ett dygn eller ens fått känna på lite vila.
Nu när jag sitter och läser vad som händer under v 39 så står det
faktiskt precis såhär på vårdguiden.se
"Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter.
Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen.
Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när
barnet är ute.
Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon
aning om när förlossningen sätter igång.
Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar
som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan!
Har du svårt att sova - vila istället"
Dom menar verkligen att man ska göra på det vis som jag skämtsamt
hittade på i mitt huvud. Verkligen.
Det här kommer ta tid att smälta.. och jag undrar..
När fasen ska jag ta igen förlorad nattsömn egentligen? på jobbet kanske?
Ska nog lämna in det som förslag till chefen på måndag ;-)
Ja visst är det kul med alla dessa råd ;)
Men jag lovar, när förlossningen startar får man rätt mycket energi och förväntan på köpet så man klarar det än om man inte vilat varenda sekund man haft möjlighet :)
Haha jag vilade o vilade o vilade (jag kunde det för ftget jag jobbade åt gick i kk) men inte fan orkade jag hela förlossningen för det ^^ Hellre då att jag hade gjort något produktigt kan jag känna såhär i efterhand :D DÅ kanske inte Ludvig hade kommit 10 dagar över tiden ^^ Något jag ångrar över att jag inte gjorde innan förlossningen var att jag inte åt. Det är det enda. Precis som Ida säger får man SJUKT med energi ändå :D Världens adrenalin får man :D
Annica:
Jo, kroppen är ju försedd med både den ena och den andra mekanismen för att klara av en förlossning så jag tvivlar egentligen inte på att man kan klara av det ändå även om man inte är ständigt utsövd!
Sen beror ju allt på hur man själv reagerar på smärtan, allt som händer och hur allt går framåt. Svårt att säga hur man kommer agera när man väl är där, men något jag ska lägga på minnet är i alla fall att ÄTA! Det låter som en bra grej tycker jag ;-)
Utvilad eller ej, du får urkrafter då det är dax!!! Men en kexchoklad i packningen är inte dumt ;-P
Eller be att få milkshakes om tid finns, svalkande å energigivande :-D
Jag hade fått som tips att man skulle kolhydrat ladda innan man åkte in så man hade energi. Pm fixade mackor och hade sig men jag ville inte ha nånting. Tvingade i mig en macka men den spydde jag upp. Åt sen inget på 24 timmar hihi men man får nån slags energidryck och fruktsoppa där så jag var inte hungrig för en det var klart och dom dukade upp super smarriga mackor :)Var antagligen bara vanliga mackor men de var super goda då. Så det verkar va olika för alla om man kan äta innan eller inte men om man kan det så är det nog en bra idé. Lycka till KRAM!
Ja, när vi fick Emmy så låg vi och såg en deckare på TV:n när det drog igång. Jag visste inte om det var på "riktigt" så jag ringde på BB. Fick rådet att lägga mej i ett varmt bad och se om värkarna gick över. Gjorde de inte det så var det dags att dra iväg. Där i badet låg jag rätt länge med mobilen i högsta hugg och kollade tiden mellan värkarna. Nu så här i efterhand så tycker jag att jag var förvånansvärt lugn för jag låg där fast jag hade rätt tätt mellan värkarna.
Till slut så insåg jag att, "det är nog fasen dags nu" och vi ringde efter taxi. Sen när vi väl kom dit så blev det ändå en utdragen procedur där jag spydde av den smärtlindring jag hade tänkt mej.. (lustgas) och innan slutet så var jag nära att ge upp. Då sa en "gammal" barnmorska: "Visst ska vi ha barn idag och inte imorgon"? Jajjamen sa jag och så fick jag lite påskyndande dropp. Då ökade takten nämnvärt och slutet närmade sej. När allt var klart så var jag helt slut och tänkte, rulla mej in på salen. Döm om min förvåning när de efter ett tag säger. Nu får ni gärna gå in på ert rum så ska ni få fika :-) Jag? Gå? Ska jag orka det? Men, sagt och gjort så var det bara att ställa sej upp och promenixa iväg och oj, det gick ju riktigt bra :-)
Sen fick vi gott fika (rostade mackor med ost och te...). Just då och där, var det en delikatessmåltid :-D
Vad vill jag säga då? Jo, fast jag inte sovit en minut natten innan och det blev en hyfsat lång förlossning så klarade jag det... Oanade krafter finns tillgängliga vid det här tillfället.
Åt jag nåt speciellt tiden före? Nej, inte det heller. Att Mats fanns bredvid var förstås en ovärderlig hjälp. Däremot så fick han inte "peppa" utan bara finnas där, det var så jag ville ha det ;-)